Det är en solkad känsla. Där-fick-ni-se-känslan blandas med ledsamheten över att integrationens, till synes enkla lösningar, inte passar in i de mönster man hoppats. Fembarnsmamman och ägaren till den somaliska förskolekoncernen Bismilahi i Tensta och Rinkeby sitter häktad, misstänkt för att att ha fört ut mer än tio miljoner av skattemedel avsedda för förskolorna till konton i Mellanöstern. Grovt skattebrott och grovt bokföringsbrott lyder anklagelsen.Första känslan: där fick ni; alla friskoleivrare. Se hur det går. Vissa friskolor delar ut vinst till ägarna, andra slussar vidare pengarna till andra verksamheter utomlands. Om det finns någon gradskillnad dem emellan kan diskuteras. Slutsatsen är likväl given - miljoner av skattemedel som aldrig kommer barnen och skolverksamheten tillgodo.
Jag har väntat på indignationsstormen mot friskolesvinnet tidigare. Tydligen krävdes det muslimska förskolor med en somalisk kvinna vid rodret för att den skulle uppväckas.
Men sedan sätter man i halsen. För när stängningshotet vilar över Bismilahi menar upprörda somaliska föräldrar i Rinkeby att de hellre har barnen hemma än låter dem gå i vanliga förskolor. Trygghetsskälet anförs. Hellre outbildade somaliska kvinnor som pedagoger än utbildade svennefröknar. Och argumentet är förståligt. Men ledsamt. För man vill så gärna att de segregerade ska vilja bli integrerade. I verkligheten är det inte alltid fallet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar