När moderaterna ställde allt på huvudet (del 1)

Nya tider innebär, även rent semantiskt, något annat än gamla tider. Inget konstigt så långt. Men när det gäller moderaterna, de nya moderaterna, blir man osäker på vad som är det nya och vad som är det gamla. Historiskt har moderaterna på riksnivå alltid tillhört den ideologiska benknäckarhögern, medan dess företrädare i kommuner och landsting lagt an än mer pragmatisk och mindre ideologisk syn. Men när vi går in i 2008, detta råttans år, är förhållandena omvända. Reinfeldt och Borg kramar de offentliga lösningarna medan privatiseringsivern i flera blåstyrda kommuner drivs av en hets och lust utan tidigare motstycke och intensitet.
Det senaste förslaget, från bläckblå Nacka, tar oss ett nytt steg på den tankemässiga förflyttningen från medborgare till konsumenter. Varje elev ska, från sjätteklass, köpa in sin syorådgivning via "karriärscheckar". 700 kronor per år och elev (vilket motsvarar ett besök per person) är tanken.
Jag läser om förslaget på nytt och letar förtvivlat efter ett ord - ordet behov. Tänker att elever har olika behov och att det är ett faktum man inte ska behöva argumentera för. Tydligen hade jag fel. Att man tydligen ska tvingas argumentera för det också.
Men i Nacka argumenterar man inte. I Nacka köper man tjänster (så är man också pionjärer inom hemtjänstområdet. I Nacka finns inte längre någon kommunal hemtjänst, allt är privatiserat och satt under vinstlupp).
Så visst kan man lyssna på Reinfeldt och tro att det pågår ett systemskifte inom den moderata politiken. Men i praktisk kommunal politik visar moderaterna vad man egentligen vill.
Att man är mer fundamentalister än någonsin.

(del två i ämnet är på gång)